Vietnam Hanoi

Vi tog en buss över gränsen från Nanning till Hanoi. Resan tog bara ca. 8 timmar och var ganska trevlig då vi träffade en Texas bo och en familj kirurger från Tyskland. Vi kom igenom tullen ganska bekvämt men alla hade inte samma tur. När vi skulle åka därifrån med bussen så stannade en vakt oss och kollade alla pass igen. En kinesisk flicka hade inte fått sin stämpel korrekt så de tog henne av bussen för att fixa det, vi väntade ca. en halvtimme och sedan kom hon tillbaka gråtandes. De hade gjort allt de kunnat för att jävlas med henne pgr av att hon är från Kina. Visst visste vi att länderna inte gillar varndra men det där var lite väl tråkigt beteende av en människa som jobbar i tullen. Hon hade fått sin stämpel iaf så vi åkte vidare till Hanoi.

När vi kom fram till Hanoi så checkade vi in på ett hostel som heter backpackers. Jätte stort hostel som har specialiserat sig på just resande ungdomar och alkohol. Ganska dyrt, men rätt ställe att träffa folk på. På en dag träffade vi mer turister än vi gjort i hela Kina.

Vi besökte krigsmuseet som var ganska gripande. Det var mycket vapen som använts (ofta hemgjorda av olika material) stridsvagnar, flygplan, bomber och framförallt bilder. De var sanslöst duktiga på att göra fällor och egna vapen. De gjorde riktigt stora "spikmattor" till de amerikanska soldaterna. När de sedan börjat använda stålplattor i skorna så gjorde de lika mattor men med patroner istället.

Vi besökte även Temple of Litterature vilket var väldigt vackert men väldigt likt kinesiska tempel som vi redan sett många av.

Besökte även fängelset Hua Lu, där fransmännen hade Vietnamesiska fångar, och sedan Vietnameserna hade Amerikanska piloter fångar.
Vet inte vad jag ska skriva, tror alla färstår att det inte var en trevlig plats. De hade kvar verktig som de avrättade Vietnameserna med, och även tortyrredskapen. cellerna var av betong, så som sängarna. Fötterna var reglade i sängarna. De hade bilder på hur Fransmännen tagit de halshuggnas huvuden och lagt i korgar ute i staden för att avskräcka.
När Amerikanerna var fångade däremot så var det väldigt stor skillnad. De fick fira jul, spela spel, måla, de fick anständiga kläder, ja göra vad de ville (förutom självklart gå ut), ingen dog. Många av de soldaterna åkte tillbaka efter kriget för att försöka hjälpa till att återskapa landet.

Självklart så var vi även till Mausoleumet med för att kika på Ho Chi Minh. Det var väldigt seriöst, man måste gå på led, får inte prata, ha armarna rakt ned och inte stanna. Men han låg så fint där han låg, såg väldigt välvårdad ut dessutom. Lätt värt de 5 kr det kostade att gå in. hehe..

Nanning

Vill bara påminna om att vi uppdaterar de gamla inläggen som än inte har några bilder, så ni får hålla lite koll på dom (tar lite tid att lägga upp bilderna).

Det verkade bara finnas ett hostel i hela Nanning, men det var det fräschaste och finaste (men också lite dyrare) vi hittills har bott på. Allt var nyrenoverat och personalen var familjära och väldigt hjälpsamma. Nanning ligger 20 mil från den Vietnamesiska gränsen och vandrarhemmet fixade visum åt de boende utan extra kostnad, och efter ett besök på en turistbyrå i Kunming kan vi intyga att det sparar mkt tid. Vi tänkte först åka in i Laos via Kunming men tydligen hade det varit översvämningar och dom redan dåliga vägarna var helt förstörda. Dom var oroliga att bussarna som i normala fall tar 50 timmar inte ens skulle ta sig fram. Vi spenderade iallafall över 3 timmar på en turistbyrå utan att få någon värdefull information, trots att personalen var väldigt hjälpsam. (Den långa historien får ni höra när vi kommer hem, men det är ytterligare ett exempel på att man behöver en god portion tålamod för att resa runt i Kina). Istället för bussresan till Laos så bestämde vi oss för att åka till Nanning och ta bussen över till Vietnam istället.
Pga antibiotikabehandling och förkylningar så tog vi det ganska lugnt i Nanning, vi spenderade ganska mkt tid på vandrarhemmet och kollade på film i rummet och läste böcker. Det blev en avkoppling från våran (hittills) ganska stressiga resa. Ägaren studerade hur man spår i händer och han fick öva på oss. Om My sa han: Långt liv, bra ekonomi, en dotter, hjärtproblem efter 50 års ålder, att hon hade haft det struligt när hon var yngre men att det var lugnt nu. Om mig sa han: att jag hade haft någon sjukdom/problem när jag var mindre, att jag skulle byta karriär när jag var 30 och jag skulle komma långt inom mitt arbete, inga sjukdomar i framtiden, att jag har många drömmar men inte verkar följa upp dom.

Vi spenderade en heldag på en stor bergspark med en regnskogsplantering, sällsynta växter och en sjö med miljoner koikarp (dammfisk) i. Vi åkte gocart där och kastade bollar på mjukisdjur. Sedan gick vi vilse på vägen tillbaka, det var nästan för stort.

På väg ut från parken blev vi stoppade av en skolklass som undrade var vi var ifrån och om dom kunde få ta kort på oss.

Det är nästan omöjligt att undvika djurmarknader och köttmarknader i Kina men den vi gick igenom i Nanning var inte för dom kräsmagade. Dom hade stora burar med hönor och ovanpå burarna låg slaktbordet där man plockade och tog ur hönorna. Hela kycklingar trädde man upp på grillspett (5 på varje). Vi såg slaktade hundar upphängda på gatan och lukten av sedan länge döda djur var påtaglig. Man kunde köpa alla delar på ett djur, från kycklingfötter och ankhuvuden till pungkulor och trynen från grisar. Det fanns även olika rovfåglar och råttor. Massa delikatesser med andra ord.