Nanning

Vill bara påminna om att vi uppdaterar de gamla inläggen som än inte har några bilder, så ni får hålla lite koll på dom (tar lite tid att lägga upp bilderna).

Det verkade bara finnas ett hostel i hela Nanning, men det var det fräschaste och finaste (men också lite dyrare) vi hittills har bott på. Allt var nyrenoverat och personalen var familjära och väldigt hjälpsamma. Nanning ligger 20 mil från den Vietnamesiska gränsen och vandrarhemmet fixade visum åt de boende utan extra kostnad, och efter ett besök på en turistbyrå i Kunming kan vi intyga att det sparar mkt tid. Vi tänkte först åka in i Laos via Kunming men tydligen hade det varit översvämningar och dom redan dåliga vägarna var helt förstörda. Dom var oroliga att bussarna som i normala fall tar 50 timmar inte ens skulle ta sig fram. Vi spenderade iallafall över 3 timmar på en turistbyrå utan att få någon värdefull information, trots att personalen var väldigt hjälpsam. (Den långa historien får ni höra när vi kommer hem, men det är ytterligare ett exempel på att man behöver en god portion tålamod för att resa runt i Kina). Istället för bussresan till Laos så bestämde vi oss för att åka till Nanning och ta bussen över till Vietnam istället.
Pga antibiotikabehandling och förkylningar så tog vi det ganska lugnt i Nanning, vi spenderade ganska mkt tid på vandrarhemmet och kollade på film i rummet och läste böcker. Det blev en avkoppling från våran (hittills) ganska stressiga resa. Ägaren studerade hur man spår i händer och han fick öva på oss. Om My sa han: Långt liv, bra ekonomi, en dotter, hjärtproblem efter 50 års ålder, att hon hade haft det struligt när hon var yngre men att det var lugnt nu. Om mig sa han: att jag hade haft någon sjukdom/problem när jag var mindre, att jag skulle byta karriär när jag var 30 och jag skulle komma långt inom mitt arbete, inga sjukdomar i framtiden, att jag har många drömmar men inte verkar följa upp dom.

Vi spenderade en heldag på en stor bergspark med en regnskogsplantering, sällsynta växter och en sjö med miljoner koikarp (dammfisk) i. Vi åkte gocart där och kastade bollar på mjukisdjur. Sedan gick vi vilse på vägen tillbaka, det var nästan för stort.

På väg ut från parken blev vi stoppade av en skolklass som undrade var vi var ifrån och om dom kunde få ta kort på oss.

Det är nästan omöjligt att undvika djurmarknader och köttmarknader i Kina men den vi gick igenom i Nanning var inte för dom kräsmagade. Dom hade stora burar med hönor och ovanpå burarna låg slaktbordet där man plockade och tog ur hönorna. Hela kycklingar trädde man upp på grillspett (5 på varje). Vi såg slaktade hundar upphängda på gatan och lukten av sedan länge döda djur var påtaglig. Man kunde köpa alla delar på ett djur, från kycklingfötter och ankhuvuden till pungkulor och trynen från grisar. Det fanns även olika rovfåglar och råttor. Massa delikatesser med andra ord.