Indonesia - Sumatra - Medan

Landningen i Medan var lite skum då piloten saktade in för att sedan öka farten igen, flera gånger om. Kraftiga högersvängar avlöste kraftiga vänstersvängar vilket gjorde att man undrade om piloten verkligen visste vad han sysslade med. Efter ett par cirklar saktade han in kraftigt och svängde in över staden. Vi var inte många meter ovanför hustaken och ingen landningsplats i sikte. Helt plötsligt dök flygplatsen upp ur tomma intet, den låg mitt i centrala Medan.

Staden i sig var nästan totalt ointressant, och förutom den kulturella förändringen från Malaysia och Sydostasien var det inte mycket att se. Vi hittade ett billigt gästhus som hette Angels Guesthouse och lämnade våran packning för att hitta krubb. Ägaren stoppade oss alldeles innan vi gick och försökte sälja på oss en Trekk i Bukit Lawang (våran nästa destination) och vi sa att vi skulle tänka på saken. När vi kom tillbaka meddelade vi honom att vi tänkte åka dit först och sedan ev köpa en trekk. Han började tjata och till slut blev han så upprörd att han höjde rösten och sa "varför ska ni åka dit om ni inte ska trekka?" och gick till sitt rum och slog igen dörren. Ibland vet man inte vad man gör för fel, men det visade sig såklart att det var billigare att anordna trekkingen i Bukit Lawang (som vanligt).

Vi kände oss inte direkt så välkommen så dagen efter åkte vi till busstationen och tog första bästa buss till Bukit Lawang.

Johor Bahru

En liten skum stad med inte allt för många trevliga individer. Dyrt var det också för boende.
Vi var lite osäkra på alla frågaor om visum så vi gick till ambassaden för att kolla. Det visade sig dock att Simon inte fick gå in då hans byxor inte nådde ned till fötterna, men jag fick hehe. Vi kunde som vi trodde får visum på gränsen men alltid skönt att vara säker.

Sen åkte vi ut till färjestationen och det visade sig att det bara gick att ta en färja till Batam, förvisso en Indonesisk ö men inte rätt ö. Väl därnere så var det väll bara att göra det då. På båten träffade vi en äldre dam från Sumatra och en yngre tjej från Jakarta. De var jättetrevliga och bjöd oss på det ena och det andra, framför allt om information vad som var något att se och vad som inte var det. Den yngre följde tom med oss hela dagen för att kolla hotell, reseinfo till Sumatra.

Det gick att ta en färja från Batam till Medan men det kostade lika mycket att flyga så istället för 24 timmar valde vi 1 timme.

Malaysia - Kuala Lumpur

Efter indochina så kändes det nästan som att vara hemma. En ganska ren och fin stad. Men boendet var ganska dyrt. Vi bodde på ett väldigt fint nybyggt hostel med gratis frukost och fritt internet. Maten var också en ny upplevelse, mycket curry och mycket kryddor.

Första dagen åkte vi för att besöka 3 välkända tempel i grottor. Det var väldigt skitit i grottorna och de hade den mest fruktansvärda betonginredningen man kan tänka sig i ett tempel. De hade massor av Maca apor där. Jag gjorde ett stort misstag och log åt en, han blev helt galen och började skrika på hjälp så det kommer en riktigt stor och agressiv en mot mig, kunde inget annat än att fly men i flykten ramlade jag och slog hål på mina byxor. Ni skulle sett alla blickar jag fick från alla Indier därinne, hehe.

Dagen efter så sprang vi förbi den gamla tågstationen, uppför berget och in på världens största inhängnad för fåglar. Var väldigt mysigt och det fanns otroligt många arter. Mycket välskött.
Precis när vi var klara så kom världens spöregn så vi satte oss på resturangen som hade sin balkong ned mot parken och tog en kaffe. Alla stackars fåglar sökte även sitt skydd där.
Dag 3 spenderade vi först i kön till Petroniahusen. Vi fick en biljett till klockan fyra. Sedan gick vi till akvariumet, också det mycket välskött och många arter. Sen när det var dags att åka upp i Petroniahusen så började det spöregna igen så utsikten och korten blev inte så bra som vi hoppats. Nästkommande dag åkte vi till zoot som vi hört skulle vara riktigt bra. Jag kan inte säga att allt var dåligt men bitvis lika illa som det i Kina. De hade dock en riktigt stor inhägnad med bara ett litet trästaket för de Afrikanska djuren, giraffer, gaseller, zebror, strutsar allt tillsammans.
Senare på kvällen sprang vi på jakt efter linser till Simon. Vi hittade men de behövde beställa till dagen efter. Vi gick också för att försöka finna enklaste vägen till Sumatra (inte flyg). Ett utav de stora turistbyråerna sa att det var enklast att åka ned till Johor Bahru för att sedan ta en färja därifrån. Vi litade på dem så vi kollade inte i boken och köpte en bussbiljett.

Thailand - Bangkok

I Bangkok så möttes vi av det vi var rädd för, speciellt rädd att kambodja och laos kommer få erfara. Ingen kultur, bara anpassat till de som kommer med pengar. För mycket turister på ett och samma ställe och vi verkligen ber för de andra länderna att de inte ska bli lika beroende av turismen (självklart bara de som inte tar seden dit de kommer). Visst kan många tycka att det är bra att de får pengar men om 1 får pengar så blir 3 fattigare än innan.
Här stannade vi i tre dagar och fixade lie saker. Köpte även min present jag fick av min far. Älskar den nå otroligt och den kommer alltid finnas hos mig för att visa mig vad som är viktigt.

Siem Reap

Vi hade bestämmt möte i Siem Reap med Cassie och Abe så när vi kom dit så sprang vi till internet för att se var de var. Cassie hade skrivit. "Hej, Vi är nu i Siem Reap och bor på happy guesthouse, vi vet inte vart det ligger men ni kan hitta oss på en mexikansk bar där de serverar billig öl". Inte för att vi visste vart det fanns en mexikansk bar heller, staden är ganska stor så jag skrev att de kunde ringa så fort som möjligt så kanske vi kunde mötas redan ikväll (men glömde skriva ned numret).

Vi frågade nästan alla vart Happy Guesthouse kunde vara och hittade till sist en tuktukförare som var villiga att skjutsa oss för 5 kronor så då var det bara att åka (vi bokade även den mannen tre dagar för att se templen). Vi kom fram dit och hade tur för de var inne. Vi satt långt in på kvällen och uppdaterade varandra om alla händelser. Stället de bodde på var långt mysigare och trevligare än det vi var på så vi bokade ett rum för natten efter.
ett litet minne från de röda khmererna
Dagen efter så gick vi bara och utforskade staden, samt så gick Cassie och jag till markanden för ett besök hos frisören. Hon/han gjorde det väldigt lätt för sig, lovar att det blev inte mer än 5 klipp i mitt hår. När vi var klara hade vi tappat bort grabbarna så vi satte oss bara utanför för en kaffe (lite så som man gör om man går vilse, krama ett träd). Damen som hade stället kunde dock inte engelska och förstod inte ordet kaffe, när en tolk hoppade in efter en stund så fick hon ett litet anfall och drog till mig på armen, och sedan drog hon till tjejen bakom oss i kön på huvudet, hehe. Grabbarna hade gått och tagit en nachos de lirarna men kom precis när vi var klara med kaffet.
De tre följande dagarna var bara tempel tempel och återigen tempel. Stora Angkor. Mkt intressant och vackert. Helt fantastiskt att allting var så välbehållet.

Vi blev såklart efter 4 dagar tillsammans ganska bra vän med våran tuktukförare, Lyda, och sista dagen så bjöd han hem oss för att grilla, spela khmers version av schack och såklart deras whisky. Vi spelade också ett spel med det resterande kycklinghuvudet som var kvar efter maten, man snurrade det mellan 2 tallrikar och den det pekade på fick dricka en kopp whisky. Jag hade tyvärr berättat för honom att jag behövde göra om mitt hår igen och det visade sig att hans vän hade en liten barberarshop nära hans hus. Var inte riktikt lyckat då han förmodligen aldrig tagit på min hårtyp. Men det var mycket trevligt och något jag kommer le åt, sen.

Vi tackar Lyda för de trevliga dagarna, han offrade mycket för oss och gav mer än tog. En fin människa. Dagen efter var det dags att splittras från allihopa igen och ta bussen över till Thailand.
Kambodja innehåller så otroligt många underbara människor som vi önskar allt väl till. Fantastikst starka.

Phnom Phen

Så blev det ännu ett stopp i Phnom Phen. När vi kom fram så mådde Simon mycket bättre så vi bestämde oss för att avakta och se om det hände något mer. Medans Simon låg och sov så sprang jag omkring och och hälsade på allihopa igen. Suny var lite besviken för att vi hade missat den värsta kickboxningen som hade ägt rum en dag innan, men annars var allt sig likt.
Vi gick bara runt och pratade med allihopa, köpte även en engelsk ordbok till Rateck (den föräldralösa tonåringen som jobbar nära vårat favoritmatställe). Efter 2 dagar då Simon mådde betydligt bättre var det dags att åka igen.

Kratie

Till Kratie tog vi den billigaste och segaste bussen medans våra vänner tog den dyrare och snabbare. Så när vi kom dit så gick vi in på hotellet som vi hade blivit rekomenderade, men våra vänner hade inte dykt upp så vi trodde de hade gått till ett annat ställe.

Så fort vi slängt in våra saker så hyrde vi ägarens moppe och åkte på jakt efter de förbaskade delfinerna igen.

De säger att man måste åka ut med båt för ca hundra kronor för att se delfinerna och att pengarna så klart går till delfinerna. Men det blir lite dubbelmoral eftersom att delfinerna är jätteskygga och trivs definitift inte i närheten av en stor motor. Så vi åkte lite längre bort för att gå över en bro och sedan plaska fram mellan alla små öar.

Det var en riktigt mysig dag, vi solade lite (så gott som det gick i massa kläder). Vi hade riktig tur med delfinerna, de höll till bara 5-10 meter ifrån oss hela tiden. Simon blev som tokig, ville simma ut och dyka med dom men han behärskade sig och satt många minuter och bara stirrade ut.

När vi återvände till hotellet så såg vi våra vänner, de hade precis kommit med bussen, hehehe (lönar sig att vara snål ibland). Vi gjorde oss lite fina sen gick vi och åt middag alla fyra, spelade lite kort också, blev ganska sent eftersom de skulle till Phnom Penh dagen efter och vi till Siem Reap.

Så fort vi kom in i rummet så började Simon få feber och en liten orkan i magen. Efter ytterligare en timme låg han på toaletten och flyttade sig inte på hela natten. Jag blev ganska orolig men eftersom klockan var så mycket kunde jag inte göra så mycket förutom att gå ned till köket och be om is. Fick en några kilo stor klump (hehe) och kämpade stenhårt att försöka smeta runt den på stackars Simon som höll på att frysa ihjäl redan innan. Dagen efter var det bara att åka till sjukhuset, det fanns dock inget som ville ta emot oss inne i staden så det blev att ta motorcykel till ett större i utkanten. Vi hittade bara en person som kunde engelska och han tog runt oss och ville att Simon skulle sova över så de kunde ta lite prover. Han förde oss till sovsalen och gav Simon en säng. Salen var riktigt stor med ca 40 sängar. Sängarna hade bara järnstomme med några plankbitar tvärs över, man fick ta med egen filt om man ville. Men precis när läkaren tänkte föra oss vidare dök en annan man upp och sa att vi inte fick vara där för regeringen, det var ett sjukhus för fattiga. Den engelsktalande blev lite kinkig och tog oss till två Holländska läkare som också jobbade där. De gav Simon en snabbanalys. Han hade lågt blodtryck, hög feber och spydde så de tyckte han skulle åka till ett litet labb och göra malariatest. Om det skulle vara negativt så skulle vi åka till Phnom Phen för att göra ett nytt eftersom det lilla labbet inte var 100 % säkert. Så vi åkte dit och gjorde det testet (labbet låg i någons garage) men det var negativt så vi åkte tillbaka till hotellet och bokade en buss som skulle gå en halvtimme senare. Så vi slängde ihop sakerna och hoppade på bussen.