Kratie

Till Kratie tog vi den billigaste och segaste bussen medans våra vänner tog den dyrare och snabbare. Så när vi kom dit så gick vi in på hotellet som vi hade blivit rekomenderade, men våra vänner hade inte dykt upp så vi trodde de hade gått till ett annat ställe.

Så fort vi slängt in våra saker så hyrde vi ägarens moppe och åkte på jakt efter de förbaskade delfinerna igen.

De säger att man måste åka ut med båt för ca hundra kronor för att se delfinerna och att pengarna så klart går till delfinerna. Men det blir lite dubbelmoral eftersom att delfinerna är jätteskygga och trivs definitift inte i närheten av en stor motor. Så vi åkte lite längre bort för att gå över en bro och sedan plaska fram mellan alla små öar.

Det var en riktigt mysig dag, vi solade lite (så gott som det gick i massa kläder). Vi hade riktig tur med delfinerna, de höll till bara 5-10 meter ifrån oss hela tiden. Simon blev som tokig, ville simma ut och dyka med dom men han behärskade sig och satt många minuter och bara stirrade ut.

När vi återvände till hotellet så såg vi våra vänner, de hade precis kommit med bussen, hehehe (lönar sig att vara snål ibland). Vi gjorde oss lite fina sen gick vi och åt middag alla fyra, spelade lite kort också, blev ganska sent eftersom de skulle till Phnom Penh dagen efter och vi till Siem Reap.

Så fort vi kom in i rummet så började Simon få feber och en liten orkan i magen. Efter ytterligare en timme låg han på toaletten och flyttade sig inte på hela natten. Jag blev ganska orolig men eftersom klockan var så mycket kunde jag inte göra så mycket förutom att gå ned till köket och be om is. Fick en några kilo stor klump (hehe) och kämpade stenhårt att försöka smeta runt den på stackars Simon som höll på att frysa ihjäl redan innan. Dagen efter var det bara att åka till sjukhuset, det fanns dock inget som ville ta emot oss inne i staden så det blev att ta motorcykel till ett större i utkanten. Vi hittade bara en person som kunde engelska och han tog runt oss och ville att Simon skulle sova över så de kunde ta lite prover. Han förde oss till sovsalen och gav Simon en säng. Salen var riktigt stor med ca 40 sängar. Sängarna hade bara järnstomme med några plankbitar tvärs över, man fick ta med egen filt om man ville. Men precis när läkaren tänkte föra oss vidare dök en annan man upp och sa att vi inte fick vara där för regeringen, det var ett sjukhus för fattiga. Den engelsktalande blev lite kinkig och tog oss till två Holländska läkare som också jobbade där. De gav Simon en snabbanalys. Han hade lågt blodtryck, hög feber och spydde så de tyckte han skulle åka till ett litet labb och göra malariatest. Om det skulle vara negativt så skulle vi åka till Phnom Phen för att göra ett nytt eftersom det lilla labbet inte var 100 % säkert. Så vi åkte dit och gjorde det testet (labbet låg i någons garage) men det var negativt så vi åkte tillbaka till hotellet och bokade en buss som skulle gå en halvtimme senare. Så vi slängde ihop sakerna och hoppade på bussen.