I nordöstra delen av Kambodja, i provinsen Ratanakiri ligger "staden" Ban Lung och det blev vår nästa prick på kartan över besökta platser. Vägen dit från Stung Treng var skakig och dammig, och damm är precis vad som är mest utmärkande för den här platsen. Tror aldrig jag har andats in så mycket vägdamm någonsin, inte ens i norra Laos. Allt utefter vägarna var täckt i ett brunt lager av torkad lera som virvlats upp av trafiken och som regnet sedan förvandlat till en extra hud. Vi hyrde en motorcykel för att få större frihet och slippa vara beroende av turistbussar och motorcykeltaxi och för varje lastbil eller större fordon man mötte blev man förblindad ett par sekunder och råkade man ha munnen öppen sparade man in en måltid. ALLT man hade med sig var täckt av damm. Men det var det värt, för så här vackra platser är inte helt lätt att hitta. 
Boendet var i särklass det bästa vi har haft hittills, och bland dom billigaste också. Tyvärr tog vi inga bilder men trähyddorna vi bodde i när vi umgicks med elefanterna i Laos var snarlikt. Det var en stor nybyggd bungalow för under 40 kr natten (i laos kostade dom det tiodubbla om man bara skulle bo där och inte rida elefanter).
Staden Ban Lung, eller större by kanske man ska kalla det, var inte mycket att se. Dom hade en mindre marknad där vi fyndade mat varje dag. Det som finns att se ligger utanför byn.
40 km ifrån Ban Lung ligger Virachays nationalpark och många som åker hit ger sig av på en trekking in i djungeln. Det finns bara ett företag som får anordna trekking in i själva parkområdet och det är ägt av staten. Priserna för det är såklart skyhöga, man får betala mellan 1000-2000 kr per person för en tredagarstur. Om man köper en trekk inne i byn kan man få en 3-dagarstur för under 250 kr per person, men då får man nöja sig med att besöka utkanterna av parkområdet. Vi beslöt att strunta i det eftersom priserna var så varierande och vi längre fram i resan säkert får chansen till liknande upplevelser ( t.ex på Borneo).
Första utflykten blev till Vulcano Lake, som egentligen är en krater, för att svalka oss i den olidliga värmen. Sjön är mer än 50 meter djup och inte mer än 200 meter i diameter. Konstigt nog, då det inte finns något tillflöde, är vattnet rent och det fanns inte mycket skräp i vattnet (vilket är väldigt konstigt för att vara Kambodja). Nästa besök blev ett vattenfall, och när vi väl kommit dit var det dags för ett nytt dopp, då vi var helt täckta i... damm! Inträdet till vattenfallen är helt beroende på vart man kommer ifrån, är man från Kambodja betalar man knappt en fjärdedel av priset en Barang (=falang) får betala. Vi besökte även ett till vattenfall samma dag för att vara säker på att saker verkligen faller neråt. Väl hemma fick man ta en dusch för att inte förvandlas till ett brunt lermonster.
Nästa dag blir uppdelat i två delar, varav en blir ett nytt inlägg. Vi delade nämligen ut skolmaterial. Vi begav oss till en by som heter Voen Sai, som ligger ca 35 km utanför Ban Lung, och till en skola där. Efteråt tog vi en båt till en skogskyrkogård och det var skumt. Båtfärden tog ca en timme och man fick promenera 20-30 minuter innan man kom till kyrkogården. Det var helt knäpptyst och hela stället gav en kalla kårar. Man hade använt hornen från vattenbufflar för att skydda gravarna (mot onda andar) och när någon begravdes planterade man ett litet träd på graven. Trädets hälsa visade hur bra personen hade det i sitt nästa liv. Roligt att se att den här typen av "naturtro" fortfarande finns kvar på vissa ställen i världen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar