Vi åkte till marknaden och handlade skolmaterial, vilket var en frustrerande uppgift. Ingen pratade Engelska och vi hade ganska bråttom, då det var lördag och skolorna stänger tidigt. Damen som sålde pennor och skolböcker till oss förstod verkligen inte vad jag fösökte förklara för henne. Böckerna låg i förpackningar med 20 st i varje. Summan pengar vi hade skulle räcka till 160 dvs 8 förpackningar men hon hade bara 60 i sin bod. Jag ritade på ett papper att vi hade fått 60 st men behövde 100 st till dvs 5 förpackningar, och hon skickade iväg sin yngre medhjälpare som kom tillbaka med 3 förpackningar. En till förklaring och en till vända för medhjälparen. Samma sak med pennorna. Vi hade pengar för 320 pennor och hon hade knappt 60 pennor. Nu trodde jag att förklaringen skulle gå fram eftersom vi gått igenom det en gång men hon kom tillbaka med knappt 60 pennor till. Och så fortsatte det, medan tiden blev allt mer knapp. Till slut kunde vi betala och ge oss iväg mot målet Voen Sai och skolan där. Det var 35 km att köra och på dom vägarna tog det lite mer än 1,5 timme. Skolan hade precis stängt när vi kom fram men många av barnen var fortfarande kvar och dom flesta lärarna hade knappt hunnit ut ur klassrummen. Dom blev väldigt tacksamma och lovade att dela ut det till eleverna kommande måndag. Dom ville även ta kort på oss när vi räckte över skolmaterialet till en av lärarna. 
Tack Cecilia Decker och Pelle Strandh
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar