Vietnam Hanoi

Vi tog en buss över gränsen från Nanning till Hanoi. Resan tog bara ca. 8 timmar och var ganska trevlig då vi träffade en Texas bo och en familj kirurger från Tyskland. Vi kom igenom tullen ganska bekvämt men alla hade inte samma tur. När vi skulle åka därifrån med bussen så stannade en vakt oss och kollade alla pass igen. En kinesisk flicka hade inte fått sin stämpel korrekt så de tog henne av bussen för att fixa det, vi väntade ca. en halvtimme och sedan kom hon tillbaka gråtandes. De hade gjort allt de kunnat för att jävlas med henne pgr av att hon är från Kina. Visst visste vi att länderna inte gillar varndra men det där var lite väl tråkigt beteende av en människa som jobbar i tullen. Hon hade fått sin stämpel iaf så vi åkte vidare till Hanoi.

När vi kom fram till Hanoi så checkade vi in på ett hostel som heter backpackers. Jätte stort hostel som har specialiserat sig på just resande ungdomar och alkohol. Ganska dyrt, men rätt ställe att träffa folk på. På en dag träffade vi mer turister än vi gjort i hela Kina.

Vi besökte krigsmuseet som var ganska gripande. Det var mycket vapen som använts (ofta hemgjorda av olika material) stridsvagnar, flygplan, bomber och framförallt bilder. De var sanslöst duktiga på att göra fällor och egna vapen. De gjorde riktigt stora "spikmattor" till de amerikanska soldaterna. När de sedan börjat använda stålplattor i skorna så gjorde de lika mattor men med patroner istället.

Vi besökte även Temple of Litterature vilket var väldigt vackert men väldigt likt kinesiska tempel som vi redan sett många av.

Besökte även fängelset Hua Lu, där fransmännen hade Vietnamesiska fångar, och sedan Vietnameserna hade Amerikanska piloter fångar.
Vet inte vad jag ska skriva, tror alla färstår att det inte var en trevlig plats. De hade kvar verktig som de avrättade Vietnameserna med, och även tortyrredskapen. cellerna var av betong, så som sängarna. Fötterna var reglade i sängarna. De hade bilder på hur Fransmännen tagit de halshuggnas huvuden och lagt i korgar ute i staden för att avskräcka.
När Amerikanerna var fångade däremot så var det väldigt stor skillnad. De fick fira jul, spela spel, måla, de fick anständiga kläder, ja göra vad de ville (förutom självklart gå ut), ingen dog. Många av de soldaterna åkte tillbaka efter kriget för att försöka hjälpa till att återskapa landet.

Självklart så var vi även till Mausoleumet med för att kika på Ho Chi Minh. Det var väldigt seriöst, man måste gå på led, får inte prata, ha armarna rakt ned och inte stanna. Men han låg så fint där han låg, såg väldigt välvårdad ut dessutom. Lätt värt de 5 kr det kostade att gå in. hehe..

Nanning

Vill bara påminna om att vi uppdaterar de gamla inläggen som än inte har några bilder, så ni får hålla lite koll på dom (tar lite tid att lägga upp bilderna).

Det verkade bara finnas ett hostel i hela Nanning, men det var det fräschaste och finaste (men också lite dyrare) vi hittills har bott på. Allt var nyrenoverat och personalen var familjära och väldigt hjälpsamma. Nanning ligger 20 mil från den Vietnamesiska gränsen och vandrarhemmet fixade visum åt de boende utan extra kostnad, och efter ett besök på en turistbyrå i Kunming kan vi intyga att det sparar mkt tid. Vi tänkte först åka in i Laos via Kunming men tydligen hade det varit översvämningar och dom redan dåliga vägarna var helt förstörda. Dom var oroliga att bussarna som i normala fall tar 50 timmar inte ens skulle ta sig fram. Vi spenderade iallafall över 3 timmar på en turistbyrå utan att få någon värdefull information, trots att personalen var väldigt hjälpsam. (Den långa historien får ni höra när vi kommer hem, men det är ytterligare ett exempel på att man behöver en god portion tålamod för att resa runt i Kina). Istället för bussresan till Laos så bestämde vi oss för att åka till Nanning och ta bussen över till Vietnam istället.
Pga antibiotikabehandling och förkylningar så tog vi det ganska lugnt i Nanning, vi spenderade ganska mkt tid på vandrarhemmet och kollade på film i rummet och läste böcker. Det blev en avkoppling från våran (hittills) ganska stressiga resa. Ägaren studerade hur man spår i händer och han fick öva på oss. Om My sa han: Långt liv, bra ekonomi, en dotter, hjärtproblem efter 50 års ålder, att hon hade haft det struligt när hon var yngre men att det var lugnt nu. Om mig sa han: att jag hade haft någon sjukdom/problem när jag var mindre, att jag skulle byta karriär när jag var 30 och jag skulle komma långt inom mitt arbete, inga sjukdomar i framtiden, att jag har många drömmar men inte verkar följa upp dom.

Vi spenderade en heldag på en stor bergspark med en regnskogsplantering, sällsynta växter och en sjö med miljoner koikarp (dammfisk) i. Vi åkte gocart där och kastade bollar på mjukisdjur. Sedan gick vi vilse på vägen tillbaka, det var nästan för stort.

På väg ut från parken blev vi stoppade av en skolklass som undrade var vi var ifrån och om dom kunde få ta kort på oss.

Det är nästan omöjligt att undvika djurmarknader och köttmarknader i Kina men den vi gick igenom i Nanning var inte för dom kräsmagade. Dom hade stora burar med hönor och ovanpå burarna låg slaktbordet där man plockade och tog ur hönorna. Hela kycklingar trädde man upp på grillspett (5 på varje). Vi såg slaktade hundar upphängda på gatan och lukten av sedan länge döda djur var påtaglig. Man kunde köpa alla delar på ett djur, från kycklingfötter och ankhuvuden till pungkulor och trynen från grisar. Det fanns även olika rovfåglar och råttor. Massa delikatesser med andra ord.

telefon i 10 dar

Tydligen blir nummret ett annat nar man ringer sa for dom som forsokt ringa oss men inte kommit fram sa kommer har det "fungerande" nummret: +0841667123097

Men det har galler forstas fortfarande, ring hur mkt ni vill, men kolla for guds skull upp tiden forst, vill juh inte ha folk som ringer och stor mitt i natten! (ni betalar, och ni far sjalva kolla vad det kostar)

Kunming

En lokal frisersalong

Det finns inte så mkt att skriva om Kunming som stad förutom om marknaderna här. För första gången slapp man att folk skrek "HELLO, LOKI LOKI, SPECIAL PRICE!" så fort man gick förbi. Ingen lade märke till en och om man frågade vad något kostade så startade det inte på ett rövarpris. Alldeles bredvid dom muslimska marknaderna med pipor,mat och krims krams finns det en djurmarknad och här kan man nog köpa vilket djur som helst om man frågar efter det. Fiskar och sköldpaddor i frigolitlådor på trottoaren, ugglor och andra rovfåglar i små burar, chinchillor och för oss okända gnagare i ännu mindre burar, katt och hundvalpar. Alldeles bortanför djurmarknaden hittade vi en liten akvariebutik som i sin tur satt ihop med en annan akvariebutik osv osv... osv... De bildade tillsammans den största samlingen av akvarium och fisk jag någonsin sett och allt var skött exemplariskt. Riktigt häftigt.

Vi blev tvungen att uppsöka ett sjukhus här och det var helt ok. En stor skillnad var dock att man själv fick hämta och bära runt på sina papper och provsvar från olika delar av sjukhuset (plus betala en liten summa för dom) och sedan lämna dom till läkaren. Så det blev en del springande fram och tillbaka men på under en timme hade vi fått en diagnos och antibiotika för mindre än 100kr. Pga av detta så tog vi det ganska lugnt, vilket inte gjorde så mkt för vi hittade en butik som sålde dvd-filmer för 6kr styck.

Chengdu

Den 11/11 fyllde My år och det firade vi med Sushi och en 26 timmar lång tågresa till Chengdu!
Hipp hipp hurra för min lilla My!

Första intrycket av Chengdu var en tiggande "munk" som hoppade på mig och vägrade släppa taget om min väska. Och det var ganska vanligt här, satt man och åt så kom en munk in och tiggde tills restaurangpersonalen slängde ut dom, vilket ibland ledde till en hotfull stämning. Vi testade jakkött, vilket var ganska ok så Thomas får vakta sina husdjur när vi kommer hem. Till maten testade vi tibetanskt vin vilket serverades ur en 5 liters plastdunk och som i Sverige skulle ha kallats hembränt. Smakade tequila med finkel! Till Cissis glädje kan vi avslöja att ett glas bara kostade 3 kr. Medan vi satt och åt så kom en kille med massa små redskap i handen och ville ge oss öronmassage och det kostade bara 10 kr.

Det märktes att vi var närmare Tibet, och inte bara pga jakköttet och tibetanskt vin utan tygerna som folk sålde och kläderna dom bar men kanske mest av allt en skillnad i beteende, folk var mer ärliga här men samtidigt lite hetare humör.

Självklart for vi och kollade på en pandauppfödning, för i den här provinsen är det pandorna som lockar turister. Vi blev faktiskt glatt överraskade över hur fint och välskött anläggningen var, med tanke på det zoo vi besökte tidigare. Det fanns en liten bio där dom visade en film om att pandorna var utrotningshotade och den förklarade varför. En panda blir könsmogen vid 5-6 års ålder och ungarna kan inte gå själv dom 3 första månaderna och måste bli omhändertagen av sin mor i 1-3 år. På filmen kunde man se en panda som födde för första gången och direkt när ungen kom ut blev pandan rädd och förvånad över vad det var som låg på backen och skrek. Den sopade runt ungen på golvet som en leksak och klev på den ända tills personalen lyckades distrahera mamman så dom kunde få ut ungen ur buren. Vid första födseln (i vilt tillstånd) var det mycket vanligt att mamman tog ihjäl sin unge. Pandorna är enligt oss ett genomkorkat djur, men väldigt söta.

Nästa dag var det dags för den största buddhan i världen, 71 meter hög! Bara öronen är 7 meter långa. Bygget leddes av munken Haitong som bosatte sig i en grotta bakom Dafos (buddhans) huvud och det sägs att en lokal tjänsteman hotade att göra Haitong blind om han inte fick en del av pengarna som skulle gå till bygget. Haitong tryckte då ut båda sina ögon för att visa sitt ärliga uppsåt. Vi träffade en kinesisk man från norra delarna av Kina och för första gången blev vi bjudna på lunch! Han hade en egen guide, dock på kinesiska, och insisterade på att vi skulle följa med honom. Blev lite stressigt för guiden ville göra hela rundturen på 2 timmar, men istället fick vi en del förklarat för oss som vi annars inte skulle kunnat läsa oss till.

Guilin

Det är ganska bekvämt att åka tåg i Kina, det värsta är lukten av urin som sprider sig genom hela tåget men efter ett tag vänjer man sig. Man kan välja 3 olika klasser. Hard seat: vilket betyder sittplats på hårt säte (får man inte tag i en sån biljett kan man köpa ståplats i, och vissa tåg tar 30 timmar), soft sleeper: där vagnen är uppdelat i bäddar om sex stycken, 2 rader och 3 bäddar i höjd. Här finns ingen dörr men det är klart skönare är hard seat och ändå ekonomiskt. Soft sleeper är den lyxigaste varianten och där är vagnen uppdelad i bäddar om 4, med en dörr som går att låsa. Det är skönt att veta att bagaget är i säkert förvar och man stänger ute en hel del av ljudet, men det är nästan dubbelt så dyrt som hard sleeper.

Bussarna däremot, är inte bekväma. Är man lång så är man tvungen att ligga som en räka, och ligger man på mage eller rygg så får inte armarna plats utan dom hänger ner som en apa som sover på en gren. Chaufförerna verkar jobba på ackord för dom kör som galningar och hänger sig på tutan, vilket gör att man inte kan sova. Från Haikou var vi tvungen att ta buss till Guilin och det tog oss 16 timmar, något jag helst inte gör om. Vi kom fram klockan 6 på morgonen och vi stod där på busstationen och nästan frös ihjäl eftersom vi hade klätt oss för klimatet i Haikou, och i Guilin var det bara ett par plusgrader och regnigt.

Allt kretsar runt grottor och karstberg i Guilin och alla grottor som finns att beskåda är fyllda med neonljus och annat spektakel (och självklart väldigt dyrt) så vi struntade i det. Istället höll vi på att bli lurade av trevlig dam som började prata med oss, och här i Kina är det sällan man får tillfälle att prata engelska med någon så det är klart att man tar tillfället i akt och frågar massa saker. Efter en stunds konverserande sa vi att vi var lite hungriga och frågade om hon kunde rekommendera något ställe. Hon sa att hon också var hungrig och visade oss ett ställe som inte verkade för dyrt. När hon hade hjälpt oss att beställa så reste hon sig upp och önskade oss en trevlig kväll och att hon nu skulle ge sig iväg. Vi insåg att notan förmodligen skulle bli mkt mer än vad vi beställt och ropade till oss servitören. Självklart låtsades han som ingenting och sa bara "I don´t know" och gick vidare när jag frågade om han kunde riva beställningen. Så vi klev bara upp och gick ut ur restaurangen, och då blev det hönshus av alltihopa. Helt plötsligt förstod han engelska och när han insåg att vi inte skulle äta där så rev han notan. Men folk är ändå fredliga här, dom spelar bara på att man inte vågar säga ifrån. Säger man ifrån är det sällan ett problem. Vi träffade ett israeliskt par som hade följt med ett par studenter på en tebjudning, och det kostade dom 500 kr för att smaka på 5 olika sorters teer (normalt pris för en kopp te är 2-5 kr).
Vandrarhemmen har ofta en pärm där man kan välja olika turistmål och sedan betalar man i receptionen så fixar dom biljetterna från Cits som är Kinas officiella resebyrå. Vi försöker oftast leta rätt på ett Cits och boka våra biljetter där för att få bättre priser (vandrarhemmen tar ut en ganska hög avgift), och i Guilin låg det en 30 m ifrån vårat boende. 30 meters promenad och man sparar ca 25%.
Vi åkte på två turer i Guilin. Den ena var till en risodling + besök i två "minoritetsbyar". För att hindra Kinas minoriteter att flytta ifrån byarna och söka sig till städerna så får byborna välja om dom vill skriva på ett kontrakt att stanna i sin by hela livet och bevara sina seder i utbyte mot en summa pengar. I ena byn vi var till så klippte kvinnorna bara sitt hår en gång i sitt liv, och det var när dom gifte sig. Då klippte man det till halva längden och knöt upp det avklippta håret runt en speciell huvudbonad. Först efter giftermålet får kvinnan visa sitt hår, och när hon fått ett barn så knyter hon det avklippta håret till en boll som fästes fram på huvudbonaden. Behöver jag säga att världsrekordet i långt hår finns här?

Risodlingen var maffig och full av djur. Vanligast var att man hade ankor i dom små uppdämda vallarna, men här och var stod det en häst och såg helt bortkommen ut. Man förstår nog inte vilket jobb det måste vara att konstruera en risodling. Vi åt bamburis här (ris instoppad i ett kluvet bamburör och grillat över öppen eld) och kollade på olika delikatesser som folk sålde på vägen, torkade ödlor och sånt.

Den andra turen var en båtfärd ner för Lifloden till staden Yangshou. Otroligt vacker natur, och här är motivet på kinas 20Yuan-sedel hämtat. Motivet på 1Yuan-sedeln är från Västra sjön i Hangzhou (bara 4 sedlar kvar nu, hehe). På väg ner för floden så såg man små bambuflottar (högst en meter bred) komma paddlandes mot båten och i exakt rätt tillfälle så greppade dom tag i båten och höll sig fast för allt dom var värda. När dom bundit fast båten så började dom... sälja souvenirer. Helt galet, och livsfarligt.

Haikou (Hainan)

Haikou är beläget på ön Hainan så långt söderut man kan komma i Kina, och det känns. Värmen var tryckande och det var mkt fuktigt. Vårat rum hade inget vatten så vi fick låna dusch av personalen, vilket inte gjorde så mkt för rummet var hittills det fräschaste, största och billigaste vi har bott på. Även namnet, Haikou Banana Hostel, bidrog till trivsel!

Vi träffade ett par från England som jobbade som lärare i nordvästra Kina (Urumqi), och en dag följde vi med dom till en vulkan. Självklart hade man gjort en turistattraktion av det och tog inträde. Översättningarna från Kinesiska till Engelska har man sällan någon nytta av, antingen har dom bara översatt en liten del eller så går det inte att få något sammanhang alls. Dom hade radat upp massa olika stenarter och lavastenar och om varje sten fanns det information på kinesiska. På engelska stod det "Amusing rocks" som enda förklaring.

Bussarna här är inte riktigt anpassade för långa människor och från vulkanen tog vi buss som gjorde att jag fick stå väldigt böjd. Men som tur var fanns det en taklucka som var öppen så jag kunde ställa mig raklång där, vilket självklart var mkt roligt för alla andra passagerare.

På färjan från Haikou till fastlandet träffade vi en affärsman som förklarade att Haikou har varit otroligt fattigt och det är först sedan man öppnade upp Kina och turismen ökade som folk fick det lite bättre. Det är hittills det enda stället som vi har sett alkohol i samband med utslagna människor, det verkar annars finnas mkt få alkoholister i Kina. Han sa även att spel om pengar är vanligare där.

Vi hittade ett nudelställe som serverade dom bästa nudlarna vi har ätit, och en portion kostade 6 kr. Där åt vi frukost, lunch och middag, haha. Dom gjorde sina nudlar själv, och det var skillnad!

Det fanns inte så mkt att se i Haikou utan det handlade mest om sol och bad. Södra delen av ön (Sanya) ska tydligen vara fylld av grymma stränder.

Hong Kong

Forst av allt vill vi GRATULERA alexander fallden som har fatt en tavla till Liljevalchs vårsalong, den kommer stå jan-mars. GRATTIS!!!

Vi kom till hong kong pa morgonen med buss. Tog tunnelbanan till ett omrade dar vi hade hort det skulle finnas ett hoghus fullt med hostel (Chungking Mansion ). Vet inte riktigt vad vi hade vantat oss, men det var riktigt kusligt just runt huset. Efter mycket slit hittade vi ett hostel som var ledigt, var helt okej aven om man inte kande sig riktigt saker. Har ar en bild over utsikten fran varat rum.

Efter att ha varit i Kina ett tag sa kan jag saga att man kande sig Valdigt liten nar man gick utanfor dorren. Dar hangde namligen ett gang Riktigt stora Afrikaner som man helst inte ville ha ogonkontakt med. Hela huset kandes som ett tillhal for ngt som man inte vill beskriva riktigt. Darmed kortade vi ned Hong Kong till 2 dar.

Forsta dagen gick vi mest runt och forsokte hitta ett bra stalle att kopa en kamera och en dator pa, hittade Canon 40D for 8 200 hongkongdollar och acer4730ZG for 5 400. Det finns tusentals sma elektronik affarer med kopior av de basta och nyaste sakerna, dock inget man vill kopa kanske.
Pa kvallen tog vi en promenad till en blomstermarknad, de hade jattefina blommor/vaxter dar. Och tro det eller kare Thomas, liljor for 5 spann!

Dag 2 akte vi med berbanan upp till Victoria Peak. Bergbanan har glidit uppfor branten utan olyckor sedan den startades 1888. Vi gick runt Victoria Peak och fick valdigt bra utsikt over staden, men skulle nog rekomendera att ga dar pa kvallen da staden ar belyst. Bergsvaggarna var nummrerade.

Sedan gick vi ned till staden for att fa en narmare titt pa byggnaderna och forsoka hitta ett bra stalle att ta kort pa Convention & Exhibition Centre ( en byggnad som ser ut som en fagel ). Vi gick in pa ett 5 stjarnigt hotell och fragade om vi fick aka upp och det fick vi juh saklart. Iaf sa fick vi inte nagon overblick over byggnaden men upptackte hur bra vissa har det, pa 11 vaningen var det en tradgard med spa, badminton / tennisbana, resturang , pool, fiskdamm. Man undrar lite vad som finns pa de andra vaningarna.

Kort sammanfattning. Hong Kong ar valdigt stokigt och lortigt. Man far inte heller kansla av trygghet. Folket ar inte lika trevligt. Vi kommer inte hit igen men Hong Kong det ar ett maste att se.

Xiamen

Har bodde vi 200 meter fran stranden, och det var ungefar vad det har stallet gick ut pa. Sol och bad och jattelanga strander. Utanfor Xiamen finns det en o dit man aker om man vill se nagot. Vi var till en vattendjurpark dar (den var mkt bra skott, forutom som vanligt pingvinerna och sjohastarna) med delfiner och sjohastar och saltvattensakvarium med hajar osv. Gick mest runt on och doppade fotterna i vattnet. Det finns en staty over Koxinga, en rebell som ska ha fordrivit nederlandarna fran Taiwan. Vi kopte 2 st blasfiskar har, dom var skitfrana!

Hangzhou

Allt i Hangzhou kretsar runt "Vastra Sjon", som ar gigantisk. Motivet pa 1 Yuan-sedeln ( = 1 kr) ar hamtat just harifran. Vi bodde pa ett hostel som lag 30 m fran sjon och en mkt fin fontanshow gick att se pa kvallen. Eftersom vi var dar pa hosten sa var tradgardarna inte mkt att se eftersom det inte var mkt blommor dar, men under sommaren ska det tydligen vara mangder av lotusblommor dar. Man kunde aka fina gammeldags batar runt sjon och till oarna. I ena anden av sjon star det en Pagoda som man kan aka upp i och fa utsikt over staden.

Vi var aven till ett temuseum (vilket for ovrigt ar det forsta stallet vi har varit pa som var gratis). Dar kunde man lasa om teets historia och produktionsbiten. Det fanns manga bocker om just te och i en beskrev man hur det perfekta tevattnet ska kokas. Nar dom forsta bubblorna borjar uppsta sa ar det for tidigt. Nar det ar mkt bubblor och vattnet "stormar" ar det bara att halla bort det och borja om. Perfekt ar nar det bubblar och inte ror sig sa mkt. Om man inte har en kanna dar man kan se hur det bubblar fanns det aven beskrivet hur de 3 olika stadierna later. (ingen fara Lotta, vi har fotat all viktig information till dig).

Gick tyvarr till ett Zoo ocksa... Det var som vanligt fruktansvart, alla burar var minimala och helt anlagda i betong (man undrar egentligen varfor?) och utan stro. Alla svansar pa djuren var avklippta, formodligen for att de ska hallas torra och rena. Folk slangde skrap och godis pa djuren och det var allmant skitigt. Dom hade en panda dar, vilken vi forst trodde var dod for den rorde knappt pa sig, den forsokte gomma sig bakom en minimal sten i en minimal bur. Det fanns aven en cirkus och vi hade nog inte tyckt synd om djurskotarna om dom hade blitt tigermat! (dom var bara kuvade, inte upplarda). Vi ska aldrig igen ga pa ett Zoo!