Vietnam Hanoi

Vi tog en buss över gränsen från Nanning till Hanoi. Resan tog bara ca. 8 timmar och var ganska trevlig då vi träffade en Texas bo och en familj kirurger från Tyskland. Vi kom igenom tullen ganska bekvämt men alla hade inte samma tur. När vi skulle åka därifrån med bussen så stannade en vakt oss och kollade alla pass igen. En kinesisk flicka hade inte fått sin stämpel korrekt så de tog henne av bussen för att fixa det, vi väntade ca. en halvtimme och sedan kom hon tillbaka gråtandes. De hade gjort allt de kunnat för att jävlas med henne pgr av att hon är från Kina. Visst visste vi att länderna inte gillar varndra men det där var lite väl tråkigt beteende av en människa som jobbar i tullen. Hon hade fått sin stämpel iaf så vi åkte vidare till Hanoi.

När vi kom fram till Hanoi så checkade vi in på ett hostel som heter backpackers. Jätte stort hostel som har specialiserat sig på just resande ungdomar och alkohol. Ganska dyrt, men rätt ställe att träffa folk på. På en dag träffade vi mer turister än vi gjort i hela Kina.

Vi besökte krigsmuseet som var ganska gripande. Det var mycket vapen som använts (ofta hemgjorda av olika material) stridsvagnar, flygplan, bomber och framförallt bilder. De var sanslöst duktiga på att göra fällor och egna vapen. De gjorde riktigt stora "spikmattor" till de amerikanska soldaterna. När de sedan börjat använda stålplattor i skorna så gjorde de lika mattor men med patroner istället.

Vi besökte även Temple of Litterature vilket var väldigt vackert men väldigt likt kinesiska tempel som vi redan sett många av.

Besökte även fängelset Hua Lu, där fransmännen hade Vietnamesiska fångar, och sedan Vietnameserna hade Amerikanska piloter fångar.
Vet inte vad jag ska skriva, tror alla färstår att det inte var en trevlig plats. De hade kvar verktig som de avrättade Vietnameserna med, och även tortyrredskapen. cellerna var av betong, så som sängarna. Fötterna var reglade i sängarna. De hade bilder på hur Fransmännen tagit de halshuggnas huvuden och lagt i korgar ute i staden för att avskräcka.
När Amerikanerna var fångade däremot så var det väldigt stor skillnad. De fick fira jul, spela spel, måla, de fick anständiga kläder, ja göra vad de ville (förutom självklart gå ut), ingen dog. Många av de soldaterna åkte tillbaka efter kriget för att försöka hjälpa till att återskapa landet.

Självklart så var vi även till Mausoleumet med för att kika på Ho Chi Minh. Det var väldigt seriöst, man måste gå på led, får inte prata, ha armarna rakt ned och inte stanna. Men han låg så fint där han låg, såg väldigt välvårdad ut dessutom. Lätt värt de 5 kr det kostade att gå in. hehe..