Hue

Här kunde vi bara stanna en dag eftersom vårat visum gick ut dagen efter. Den tiden använde vi till att åka till DMZ (demilitarized zone), vilket var den gräns som drogs mellan nord- och sydvietnam. Under turen fick man ett historiskt sammandrag och förklaringar till de platser vi besökte. Vi fick se en flygplats, eller resterna av den eftersom den var belägen i en dal och utan beskydd, som fransmännen använde medan dom ockuperade Vietnam. Den användes senare av Amerikanerna. Man fick höra om den otroliga mängder Dioxin som vräktes ut över trakten, och som folk än idag lider av genom missbildningar och cancer. Allt som folk odlade för att inte svälta ihjäl blev plötsligt otroligt giftigt utan att dom visste om det. Vi åkte förbi ett område på flera mil som man under Vietnamkriget kallade Rock Pile, för att den såg ut som en hög med sten efter all napalmbombning. Man har ända sedan kriget försökt att plantera tillbaka den regnskog som en gång fanns här, men det är svårt för trädens rötter att få fäste vilket gör att det tar lång tid. På sin höjd växer några enstaka höga träd här, annars är det bara buskar som klarar sig. Man får kalla kårar på den här platsen, och det är bara en liten bit av den totala förödelsen. Överallt vi åkte kunde man se stora kratrar i marken, omgiven av böndernas odlingar. Man visade oss ett militärmuseum samtidigt som man förklarade att man aldrig trodde att omvärlden skulle visa ett sånt intresse och därför hann mycket av vapnen och resterna från kriget försvinna (säljas och förstöras). Man kunde läsa om hur byborna fraktade vapen på ryggen i sina flätade korgar och hur man hela tiden gjorde livet surt för dom amerikanska soldaterna som befann sig på marken. Vi blev visade dom tunnlar man grävde för att komma undan de Amerikanska bombflygen och för att transportera vapen och material flera mil under jorden. Man grävde dom i 3 djup, 7, 15 och 22m kompletta med ammningsrum, mötesrum, sjukhus, förråd, sovrum och allmänna lokaler. Vi gick ner i en del där 300 personer hade bott under 5 års tid (totalt levde 10 000 vietnameser under dessa förhållanden)! 5 år! 17 barn föddes i tunnlarna under dom här 5 åren. En av guiderna, som blivit vanställd av kriget, bodde i tunnlarna när han var i 7-årsäldern. Han hade stora problem att tala men den andra guiden förklarade att han sedan kriget mer eller mindre stannat kvar. Man fick se dom bomber man använde för att komma åt tunnlarna. Dom kallades borrbomber och fungerade så att när dom slog i marken började dom snurra och gräva sig neråt till ett djup på max 15-16 m och om dom inte kom i en tunnel exploderade dom där. Dom var försedda med speciella vingar som när bomben kom in i en tunnel veklades ut och detonerade bomben. Det fanns ett flertal såna ”borrhål” och diametern på hålen mäter en bit över 5 m, så det var inte små bomber. Guiden förklarade att man under kriget lite kaxigt kallade dom ”American ventilation”.

Det finns 320 fall där Amerikanerna gått in och utrotat hela byar, våldtagit och mördat kvinnor och barn. En utav de fallen hände i en by som heter My Lai. Där gick 30 amerikanska soldater in ledda av löjtnant William Calley för att de intalades att det skulle vara ett fäste för Viet Cong (den historien används även idag). I sjävla verket var det en civil by och ingen av de ca 500 byborna undkom. Armen höll det hemligt men efter 1 år kom det ut och löjtnant William Calley fick livstids fängelse för hans handlingar, den ende i kompaniet som kunde bevisas skyldig. President Nixon omvandlade dock fängelsestraffet till husarrest och efter 3 år blev han benådad, tillägnad en låt som sålde i över 1 milj exemplar och en hedersmedalj.
300 bönder dör varje år av efterlämnade minor och många föds missbildade och blir sedan undangömda för att det anses skamligt. Ett krig som tog slut ca. 30 år sedan har inte tagit slut för somliga.