Vientiene

Tillbaka till Vientiene. Vi var så slut efter bussresan men hade lovat kära Cassie att möta upp henne så fort vi kom. När vi gick och letade efter Cassie så sprang vi på Jimmy som satt och drack kaffe med en vietnamesiska. Riktigt roligt att träffa honoom igen så vi bestämde att äta middag tillsammans. När vi hittade Cassie pratade vi bara lite kort med varandra och sedan gick alla tre för att tuppa av i ngr timmar. Med middag som mötespunkt så klart.

Vi mötte Cassie och gick till de små bamboo hyddorna vid floden för att invänta Jimmy. Priserna hade stigit ganska bra på menyn sen vi var där för en månad sedan så vi beställde bara en öl. Jimmy dök upp, väldigt stressad och stirrig. Vi pratade en liten stund sedan så berättade han vad som hade hänt.

Den Vietnamesiska flickan han var med träffade han när han höll på att leta efter boende. Det var en rätt så fullbokad dag så hon erbjöd honom att sova i hennes rum. De pratade ganska mycket och hon berättade att hon var hjärtkirurg och advokat (25 år) , dotter till en rik ”landslord”. Han blev dock utan land i och med kriget. Till saken. På eftermiddagen bara ngn timme innan vi skulle träffas så satt de och skulle ta en fika. Medans Jimmy bläddrar i menyn så kommer det fram en dam som skriker hysteriskt åt vietnamesiskan. Sedan tar hon tag i henne och drar iväg henne in i en stängd affär. Jimmy som fortfarande sitter med menyn i handen blir ganska chockad och följer efter. När han öppnar dörren till affären står det 2 män därinne som smäller igen dörren framför ögonen på honom. Det är där han kommer till oss, som sagt alldeles skakis.

Vi bestämde oss för att strunta i maten och istället gå till deras rum och dricka en öl med förhoppning att hon skulle dyka upp. Klockan blev mycket så vi hade inget val än att börja röra på oss. När vi gick slog vi vad om hur många som skulle fråga om vi ville ha marijuana, simon 1, cassie 2, mysan 3, jimmy 4. Alla förlorade dock, på två kvarter var det 5 st som frågade. Man ser även många prostituerade.

Dagen efter var det dags att åka till de 4 000 öarna. Vi tog en tuktuk som kördes av en trevlig man. Han hade flyttat från Luang Phabang till Vientiene för att kunna studera. Tiden mellan studierna ägnade han åt att köra denna tuktuk som hans far hade hjälpt honom att fixa fram. Eftersom vi ville spara pengar så tog vi det billigaste som vanligt, lokalbussen. Tror inte tuktuk mannen tyckte vi skulle ta den. Alltid samma sak, men en upplevelse. Vägarna är mycket rakare och bättre i söder så vi trodde det skulle vara en baggis efter norra Laos. Bullshit. 15 timmar på en överpackad buss med en galning till chafför. Visst kör alla tokigt och fort här, men denna man var det värsta tänkbara. Tråkigt nog fanns det bara främsta sätet kvar till oss med. Vart inte många timmars sömn. Klockan 4 på morgonen så hade han förmodligen väldigt lågt med adrenalin i kroppen. Det fanns en buss framför oss. Han försökte köra om honom 6 gr, den andre chaffören ville dock inte att han skulle köra om så han gasade på varje gång. Tillslut blev våran chafför så irriterad så han sket i att det kom kurvor m.m de gasade på som tokar bredvid varandra i seriöst ca 8 minuter. Jag var helt säker på att ingen skulle komma fram till bussstationen. Aldrig varit så spänd någonsin. Fruktansvärt. Det lustiga var att när vi hade lyckats komma förbi honom så svängde vi av vid vägrenen på en gång för en rök/kiss paus. Varenda kotte i bussen gick ut för att röka. Haha...

Glömde nämna det, chaffisen och hans 2 medhjälpare rökte marijuana i bussen.

Vi kom fram levande till Pakse iaf. Åt lite frukost, kollade på munkarnas matinsamling och tog första bussen till Don Det.