Muang Sing

Vilken natur! Muang Sing är utan tvivel en av dom mest natursköna platserna i Laos och som ett plus i kanten är det också ännu ganska orört, mycket på grund av dess ”svårtillgänglighet” (man måste trots allt ta på sig varma kläder och färdas en bra bit utanför turiststråket).

Pga av pengabrist kunde vi inte stanna så länge som vi egentligen hade velat, bankomaten i Luang Nam Tha gick på generatorer och under natten vi var där var den avslagen, men det blev ett bra test på hur länge vi klarade oss på en liten summa pengar. En guidad tur med cykel hade vi dock råd med och vi blev visade runt i byarna alldeles utanför Muang Sing. Jag vet inte om ni någonsin sett det, men folk här rullar in en sorts tobak i ett löv och tillsätter ett pulver. Sedan tuggar man det, och det är väldigt beroendeframkallande. Det synns tydligt vem som använder det för saliven blir alldeles röd och det ser ut som att man blöder runt hela munnen, tandköttet fräts bort och tänderna blir kolsvarta. Vi blev iaf erbjudna att testa det men avstod, smaken ska tydligen vara väldigt stark.

Vi blev visade skolan och barnen visade ivrigt oss en världskarta och ville att vi skulle peka vart vi var ifrån. Här fick vi iden till att starta en insamling, för det finns verkligen inte material så det räcker. (Är i skrivande stund i Saigon, vi har kommit rejält på efterkälken med bloggen. Vi har hittills fått ihop 900 kr, ett stort tack!)

När vi stannade för en kort rast fick vi se en kvinna som fick ett anfall, ett epileptiskt sådant. Det hemska var dock inte att hon inte hade någon medicin eller att ingen hjälpte henne. Det var att folk förklarade för oss att hon var ”galen” och inget att bry sig om. Att man stötte ut henne pga en sjukdom som med om inte medicin men iaf med kunskap kan göra hennes liv mycket lättare. Man känner sig väldigt maktlös i en situation, för det finns absolut inget man kan göra.

Under cykelturen blev vi bra vän med våran guide och när vi sedan satt och drack öl och han fick veta att jag inte drack det, så blev vi hembjuden till honom för att dricka Lao Lao. Pest eller kolera! Haha. Husen här består egentligen bara av ett rum och eventuellt har man skärmat av ett område för föräldrarna, men när vi kom dit så låg pappan på golvet på en madrass och sov medans vi drack Whisky. Köket och toaletten är nästan alltid utomhus. Mr K.o (guiden) lät oss inte komma iväg förrän vi hade avslutat en hel flaska, vilket gjorde att vi blev ganska rund under fötterna.

Akhafolket är en minoritetsgrupp som lever i gränstrakerna mellan Kina, Laos, Vietnam och Burma. Dom firade nyår samma dag som vi cyklade omkring i byarna, och efter whiskydrickandet tyckte guiden att vi skulle åka till en stor lokal fest. Vi kom dock dit i slutskedet när alla var på väg hem. Vi begav oss då till en restaurang och åt något som påminner om fondue. Man får en hink med glödande kol och ovanpå den ställs ett fat som är format som en hatt med höga kanter. I kanten runt om fyller man på vatten och får på så sätt ett ställe där man kan koka nudlar, grönsaker och ägg. Uppe på toppen lägger man bitar av kött som grillas tills man är för hungrig för att vänta längre. Ett mycket socialt sätt att dela en måltid på!