Vang Vieng

Den ort det pratas mest om här i sydost asien bland ungdomen. Man kan förstå det. Vang Vieng är bara en liten by full med mat, ungdomar, alkohol och droger.

Det som lockade oss mest är att bara 5 minuters promenad från centrum så är du ensam i naturen. Vang Vieng ligger mitt i en dalgång full med fält av olika slag och med massa små spetsiga bergstoppar runtom. Områdena runtom bjuder också på flera olika grottor som du betalar 5kr för att gå in i och 10kr om du vill ha en guide.

Den största turistattraktionen är tubingen. Vart du än är här i sydost asien så ser du ngn med en ”in the tubing, vang vieng” -tröja. Det som startade som ett avslappnande sätt att se naturen för några år sedan har nu blivit ett enda stort party på floden Nam Song. Det går ut på att man hyr ett traktordäck och glider nedför Nam Song i ca 2 timmar. Det finns barer längs efter färden som slänger rep eller bambustänger efter dig, du kliver upp och de bjuder på en shot laolao(whisky). Nästan alla barer har en väldigt hög gunga som man ska slänga sig ut i vattnet med. Somliga har även vollyboll, pingis och rutschbana. Vattennivån är ofta väldigt låg så de har grävt ur bottnen under den. Inte så bra kombination, laolao och grunt vatten. Man möter mängder med folk som har gjort illa sig, bara häromdan så bröt en tjej båda anklarna. Stället är galet.

I alla cafeer får du en ”spec” meny som du kan beställa allt möjligt från. Magisk pizza, happy shake, magiska svampar och mycket mycket mer. I många fall så sammarbetar dock polisen med de som säljer och du åker på en nota, 5 000kr eller fängelse i 3 månader, haha... det händer ofta. Självklart rörde vi inget utan skrattde bara åt andras historier eller upptäckter.
Trotts att vi var där en vecka så tubade vi bara en gång, var nog för oss. Rekordet ligger dock på 32 dagar i rad om ngn är modig nog att bräcka.

De andra dagarna tyckte vi det var skönare att gå omkring i naturen, besöka grottorna eller byar. Måste säga det igen, fantastisk natur och fantastiska människor. Barn och djur är precis överallt och leker med de saker de kan hitta. Ett fint sätt att lära sig.

Om man vrider det lite så är det lite tråkigt att se det som varit en by förvandlats till hostel, cafeer (som visar friends eller simpsons hela dagarna)och barer. I och med det så åker många hit bara för att dricka. De som beter sig värst är de som inte bryr sig om Lao folkets regler. De vinglar runt hela dagarna och nätterna i bara badkläder (kvinnor får inte gå utan kläder som täcker knä och axlar, absolut inte ta på en munk. Ingen ska visa känslor till ngn med annat kön bland folk, man får inte sova i samma säng innan äktenskap). Det är nog det som känns mest för man vet att även om man försöker så förändrar man ngt för de som är runtom.

Vägen mellan Vang Vieng och Luang Phabang brukade vara lite riskfull att färdas på för turister förr då det hände att de blev rånade. Nu har de iaf satt in civila vakter som smyger runt efter vägen för att avskräcka banditerna. I och med det såg jag mitt första automatvapen. Vi körde förbi en liten gubbe som spatserade på efter vägkanten med ngt stort över axeln. Jag kände att jag ville titta på honom igen så jag vände mig om, det var ett vapen han bar på. Han höll den lätt över axeln som om det var ett redskap, med fingret i pipan för att balansera det. 10 meter längre bort följde 3 grabbar efter honom i munter ton med varsit ”redskap” över axeln.

(Bensinstation i Laos, vi i en lerig grotta och våran taxi från grottorna)