Sapa

Vi stannade en till natt i Hanoi för att sedan, tillsammans med en engelsman vi träffade på båten i Halong Bay, ta tåget till Sapa, en liten stad omgiven av minoritetsbyar ca 40 mil nordväst om Hanoi. Där hittade vi hyffsat billigt hotell med trevlig personal, och förutom att det droppade vatten från taket hade vi en helt underbar, urblekt rosa sänghimmel över våran säng. Men utsikten var makalös! På morgonen var det helt klart och man kunde se dom omkringliggande byarna och bergstopparna. Det såg precis ut som ett vykort från Alperna.

Vi hyrde motorcyklar och åkte till ett vattenfall ca 1,5 mil från staden, där dom av oss som var badsugna tog en dusch. På väg tillbaka ramlade Daniel (engelsmannen) med sin motorcykel och slog sönder läppen, näsan och fick skrapsår fulla händerna. Det tog inte längre än 2 minuter innan en man från orten kom och stoppade upp papper i näsan på honom, la honom i sitt knä och gjorde ren såren. Dom är otroligt hjälpsamma här. Efter en stund kom även en synligt berusad man och tog tag i hans näsa och drog i den, samtidigt som han sa ”HELLO MOTOBIKE!” (vilket alla motorcykeluthyrare skriker så fort man går förbi). Vi höll på att dö av skratt. Vi tog tillbaka Daniel till hotellet så han fick vila ett par timmar medan vi begav oss iväg till en liten by med den hela motorcykeln.Dagen efter bestämde vi oss för att, till fots, bege oss till en by i närheten som heter CatCat. Det var lite beklämmande att se hur folk pga turismen släpper sitt arv och sin kultur. (På flera ställen i Vietnam har man ställt in guidade turer till byar för att det bara leder till att folk slutar med sina normala sysslor så som gå i skolan och istället ägnar sig åt att tigga). Samtidigt som man vill lära sig nya saker och se nya saker känner man sig som en bov när man är ute och reser, för det blir i slutändan till bekostnad på befolkningen.

Tillbaka i Sapa igen så hittade vi en Pink Floyd-restaurang, vilket kändes som en väldigt konstig inriktning på ett ställe där knappt någon pratade engelska ens, men ägaren var riktigt rolig. Han bjöd oss på hemmagjord sprit som var smaksatt med honung och äpple, vilket förvånande nog var riktigt gott. Vi fick hans kort och han sa att om vi ville kunde han skicka en sändning till oss när vi kommer hem till Sverige. Jag skulle vilja se ögonen på tulltjänstemännen när dom öppnar den lådan! Haha.

Vi blir visade hur och var man tillverkar den blåa färgen som är så karaktäristisk för lokalbefolkningen.