Luang Phabang

Vi kan nu skryta med att vi har en universitetsexamen i Mahout-training, dvs att vi är licensierade elefanttränare och snabelchaufförer! Det är om man nu ska lita på diplomet vi fick efter 2-dagars intensivt umgänge med dessa jättelika djur. Det var en ganska dyr utflykt, (efter prutning fick vi dock ner den till 80 dollar per person) men det visade sig vara mkt väl spenderade pengar. Med oss på turen var Cassie (en tjej från Australien), Cassie och Abe (ett par från Staterna). Första dagen begav vi oss på kajaker till vattenfallet Tad Sae, där man kunde bada i vattensamlingarna under de mängder av olika fall som fanns. All mat under dom här dagarna var inkluderat i priset så man behövde inte bekymra sig över att behöva leta upp det billigaste stället att äta på. Riktigt lyxigt på våran hittills ganska sparsamma resa! Sedan blev det paddling tillbaka till våra stugor, som var ekologiskt byggda med vatten från en källa i närheten och allt material från skogarna runtomkring. Riktigt påkostat och fint var det (vågar jag kalla det lyxigt?). Vi blev guidade till en närliggande by och till vårat första möte med elefanterna. Pengarna vi betalde för den här turen skulle (enligt vad som sades) till stor del gå till byarna i området och till skötseln av elefanterna, samt hjälpa de ”arbetslösa” mahouterna och deras elefanter. Det mesta gick såklart åt till våran upplevelse, och smakupplevelsen från den kvällens middag är svår att glömma (ännu ett streck på den än så länge ganska tomma listan över de gånger jag ätit mig riktigt riktigt mätt under resans gång).

Det blev ingen sovmorgon för kl 6 skulle vi hämta elefanterna för deras bad! Istället för att sitta på en stol gjord för 2 personer på elefantens rygg fick vi sitta på deras nackar och dirigera dom. När vi kom till vattnet fick vi säga åt dom att ligga ner medans vi skrubbade och tvättade dom. Sedan gick vi på en 2 timmars promenad och under tiden fick vi träna på våran kommandon som vi lärt oss. Höger, vänster, bakåt, framåt, stanna, ligg ner, skvätt vatten, böj upp knät, stå upp osv osv. Det var sällan orden fick någon effekt, tränarna var ganska tuffa och elefanterna tyckte nog att det var ganska lättsamt att bara strunta i oss. Vill man köpa en elefant är det möjligt för bara 10 000 dollar, men man bör tänka på att den äter ungefär 150kg ananasblad om dagen, och ananasen ska planteras på nytt ställe var tredje år. Så ungefär lika besvärligt som att ha en halvdyr bil alltså, med alla skatter, försäkringar, bensinkostnader och reparationer. Resten av dagen ägnades åt att mata elefanterna med bananer och promenera mera. När det var som varmaste fick vi åka båt ett par kilometer uppströms och åka tubing ner.
Utefter många floder i Laos ser man hur folk samlar sten från bottnen och lastar små båtar tills dom nästan sjunker och sedan åker man in till stranden och fyller mindre lastbilar med dom. Tydligen tar det en hel arbetsdag, och här pratar vi inte 8 timmar, för fyra personer att fylla ett lastbilsflak och för det arbetet får man totalt 300 kr, dvs 75 kr var. Det är ett riktigt hårt arbete och att ständigt jobba i och under vattnet tar på krafterna.
Tillbaka i staden testade My ormvin som en gammal man sålde från sin provisoriskt inredda bar, ett litet glas kostade knappt 5 kr. Det mesta av förtjänsten drack nog dock han och hans vänner upp, för dom var ganska runda under fötterna varje kväll vi gick förbi dom, men gladare gäng hittar man inte. Han tyckte att vi skulle komma tillbaka klockan 7 för då började den riktiga festen, klockan var då redan halv åtta och när vi påpekade det så sa han att då var det fest! Det slår oss när vi reser i sydostasien, att man väldigt sällan ser alkoholmissbruk. Folk ”slås” och stöts inte ut på samma sätt i dessa samhällen, man lever mer under samma villkor.

Tog man en båt över Mekongfloden kom man till en liten by som var nästan helt tom på turister, vilket gjorde det till en skön avkoppling från den stress som framkommer där det är hög procent turister. Folk försöker sälja på en souvenirer, frågar vart man ska och om dom kan skjutsa en någonstans, om man vill äta på deras restaurang, och självklart om man vill köpa marijuana av dom. På andra sidan fanns inget av det här och folk verkade snarare förvånad att se oss. Det fanns ett mycket fint tempel och en grotta med Buddhastatyer i, tragiskt nog är dom flesta sådana statyer utan huvud då det är stor efterfrågan på dom bland samlare.

Matmarknaden låg bara ett stenkast från vårat gästhus, vilket var mycket lägligt. Där hade dom stora grillar och man kunde välja allt från helstekta små kycklingar till fiskar från den närliggande Mekongfloden. Men oftast blev det ett kycklingben och sticky rice. Det fanns även vegetarisk buffe här, där man fyllde en tallrik med stekta grönsaker, nudlar, olika sorters ris, ananas, ärtor och massa annat gott. Sedan stekte dom ihop allting och man hela kalaset kostar 5 kr! Gästhuset vi bodde på var helt underbart, det kändes som en enda stor familj. Vilket det också var, samma familj ägde 3 gästhus alldeles bredvid varandra. Yngste sonen hette Egg (8 år) och var ett riktigt busfrö. Man kan lämna in sin tvätt och för en liten summa får man den ren och torr nästa dag. Egg visade mer än gärna nykomna gäster var dom skulle lägga sin tvätt och tog mer än gärna emot den summa pengar det skulle kosta. Sedan försvann han, och när gästerna sa till ägaren att dom redan betalat Egg så skrattade dom bara, precis som att pengarna var borta för länge sedan (vilket dom förmodligen också var). Egg roade oss varje dag, fick han tag i en gitarr så hittade han på låtar och sjöng för oss, när han kom från skolan visade han vad han hade lärt sig. Han hittade en julgran av plast till oss när vi skulle fira jul och med hans hjälp dekorerade vi hela innergården. Efter elefantdagarna bestämde Cassie, Cassie, Abe och vi oss för att ha julklappsutdelning, där man lottade ut vem man skulle köpa en liten present åt. Vi köpte även en boll åt Egg, vilken han nästan lekte sönder första dagen, och ett paket kattmat åt de hungriga katterna som strök omkring (fanns dock bara Whiskas att tillgå här, kanske kunde Ströms öppna en filial?). Sedan begav vi oss till matmarknaden och handlade en hel, grillad kyckling och många tallrikar från buffestället. Julaftonen varade 2 dagar för oss eftersom man i Australien och Usa öppnar julklappar och äter julmiddag den 25. På julaftonen åkte vi även till Kuang Si-vattenfallet, inte lika badvänligt som Tad Sae men mycket mäktigare och högre fallhöjd på vattnet.
Bowling var något vi verkligen inte trodde att vi skulle stöta på i lilla Luang Phabang, men tydligen var det hit många åkte för att få dricka Lao Lao och välta käglor. Vilket vi också gjorde en kväll.